someone special
Usch, nu såhär på kvällen kommer minnen upp genom deppig, fin musik.
Just nu tänker jag på sms:et du skickade till mig den kvällen du satt under stjärnorna
och tänkte på mig, du ville ha mig där. Jag kommer ihåg hur sjukt gulligt det var, och hur glad jag blev.
Nu ångrar jag att jag raderade det. En dag var jag stark och raderade alla sms från dig.
Vissa dagar är som sagt bättre än andra. Även om vi bråkade mycket så hade vi bra stunder också.
Jag vet att jag inte var världens bästa flickvän. Jag vet att jag lätt blir sur. Även att du ändrade på dig
lite så blev det ändå mycket bråk. Du och jag var ingen bra matchning. Våra personligheter passar
inte ihop. Men jag kan inte hjälpa att jag saknar dig ibland. Ibland vill jag bara att allt ska vara som
det var förut, du & jag. Men andra dagar tar jag mitt förnuft till fånga. Under de här omständigheterna
funkar det kanske inte särskilt bra. Jag vill heller inte visa mig så jävla svag, som jag råkat göra ibland.
Du kanske inte ens vill ha med mig och göra. Därför känner jag mig dum, jag vet ju inte.
Förut brukade du höra av dig. När du gjorde det kändes det jobbigt, det var ju svårare att glömma då.
När du inte hör av dig så vill jag inget hellre. Förstår inte vad det är med mig. Innan du kom in i mitt liv
har jag kunnat glömma en kille på en vecka, men dig tänker jag fortfarande på. På så kort tid finns det
så mycket minnen för mig. Saker i min omgivning får mig att tänka på dig. Ditt armband, rosorna som hänger
på mitt rum, ditt nummer på mobilen, olika låtar, bilder.. Det är inte bara det här, du kan komma upp i mitt huvud
när som helst. Till och med bland en massa folk, inte bara när jag är ensam. Men oftast kommer det upp när
jag är ensam och sårbar, eller när du loggar in på msn. Jag funderar ofta på om det finns någon annan tjej i ditt liv.
Egentligen vill jag nog inte veta.
Okej, det suger att skriva sånthär på bloggen, vem som helst kan ju läsa. Vem som helst förstår nog vem jag menar också. Men vadfan, måste verkligen skriva just nu. Jag skiter i att folk ser mig som en svag människa.
Känn dig speciell, ingen annan har fått mig att falla såhär hårt.
Man är inte svag för att man säger vad man känner, tvärtom, man är mycket stark om man klarar av att göra det :)